Jenny och Christer berättade om sig...

Så möttes vi

Tusentals radiolyssnare håller med Jennie

Nu får du inte skjuta på bröllopet längre Christer!

Nej, inte "Det blir inget bröllop på lördag"!
Man kan riktigt höra de besvikna suckarna från alla lyssnare till Kustradion i spanska Costa del Sol. 
Att populära programledaren Jennie Jonsér spelar just den låten betyder ju att hon fått nobben av Christer igen...

Allas Veckotidning nr 28, 2005

Kustradion på Costa del Sol är omåttligt populär bland de omkring 40 000 svenskar som bor här. Detsamma gäller för alla turister som kommer hit för att spela golf eller bara njuta av solen. De har butiker som säljer knäckebröd och Kalles kaviar och de har restauranger med pannkakor och inlagd sill på menyn. De har SvT Europa och kiosker med svenska tidningar till dubbelt pris. I Fuengirola finns till och med Svenska Revyn. Det har Trelleborgsrevyns Ulla och Werner Türsch sett till. Spanska nyheter på svenska får de i tidningen Sydkusten och därtill finns den något mer glassiga månadstidningen Svenska Magasinet med intervjuer och reportage.

Särskilt populär är radioprataren Jennie Jonsér. Hon läser Kustradions nyheter och intervjuar gäster i studion. Folk följer med spänning hennes försök att dra sambon sedan nio år, marknadsekonomen Christer Melkerson, till prästen. Spelar hon ”Leva på hoppet” med Ann-Louise Hansson, så meddelar hon, att hon har hoppet kvar. Och spelar hon ”Det blir inget bröllop på lördag, på lördag”, så konstaterar hon, att det blir nog inget bröllop den här veckan heller.  

Så ska det låta

Efter att vi under en intensiv arbetsvecka dagligen hade hört talas om Jennie, träffar vi henne äntligen i samband med en festlighet för Svenska kyrkan. Peter Harryson är konferencier och Lasse Holm gör ett sångframträdande till inspelad bakgrundsmusik i en för honom fel tonart. Publiken applåderar och bland dem ses trubaduren och snusfabrikören Bengt Sändh med en avancerad kamera över axeln. Han har flyttat hit för gott och ägnar sig numera mest åt att fotografera fåglar.

– Peter Harryson och jag ska äta får-i-kål efter föreställningen, säger han. Jag har lagat den själv efter min mammas gamla recept.

Jennie Jonsér äntrar scenen, när det blir dags för lottdragning. Hon nämner numret på en vinstlott, varpå hennes sambo vrålar ”Jaaa!” från läktaren. Allt för att få fart på den tämligen trista tillställningen.

– Så där säger du aldrig till mig, klagar Jennie och stampar foten i golvet till publikens förtjusning.

En stund senare ber vi att få träffa Jennie och Christer lite mer privat. Vi kommer överens om att ses nästa kväll, men arbete kommer emellan, så det blir sent.

– Det är lika bra att vi slår till ändå, säger Jennie, när vi ringer. Klockan börjar närma sig 23.00, när vi äntligen ringer på dörren till deras hus i Carid Playa nära Torremolinos. De har dragit på sig kläderna i all hast, visar det sig. När vi ringde, hade de just slagit sig till ro i pyjamasar framför TV:n. En stund senare far vi iväg till en strandrestaurang någonstans i närheten. Vi hör vågorna slå in över sandstranden men ser inte mer än den stjärnklara himlen. Luften är varm och skön, när servitören delar en flaska rött i våra glas och kocken gör sig redo att tillreda en kyckling. Stämningen är uppsluppen och att de berättar med humor och självironi gör inte saken sämre. 

– Jag kom hit med min familj 1989 för att jobba som fastighetsmäklare, säger Christer. Vi skulle stanna i två år men efter bara ett par månader gick proppen ur den svenska ekonomin. Plötsligt var det ingen som frågade efter hus i Spanien längre. Vad skulle vi göra? Vårt hus var uthyrt, så vi kunde ju inte åka hem.

Ett hårt slag

Christer var gift på den tiden. Döttrarna Sandra och Madelene, som nu 16 och 18 år gamla, hade följt med till Spanien till skillnad från sönerna Magnus, 35, och Fredrik, 32, som redan var vuxna och stod på egna ben. Christer startade en videobutik och hyrde ut filmer till svenskkolonin. Några år senare tog han dessutom över Svenska Magasinet. Han sålde annonser likaväl som han lärde sig det grafiska hantverket.

– Min fru trivdes inte särskilt bra, säger han. Sommaren 1995, när barnen var hos sin mormor, for hon hem för att hämta dem. Dessvärre gick hon på Café Opera och träffade en annan man. Hon kom aldrig tillbaka. Det var ett hårt slag, det kan jag inte förneka.

– I det skedet ringde min sambo, säger Jennie. Jag var hemma i Sverige på semester och han berättade, att Christers fru hade stuckit med barnen och att han behövde hjälp på kontoret. Jag kan ställa upp, tills han hittar något bättre, sa jag. 

Jennie har sina rötter i Uppsala, där hon länge jobbade i sin mammas grillkiosk. Hon gifte sig tidigt och fick barnen Erika och Patrik som nu är 21 respektive 19 år gamla.

– Den stackars karln släpade jag till prästen, säger hon. Han var tvungen att ställa upp. Jag var ju med barn.

Det slutade med skilsmässa 1991, sedan de hade insett, att de var mer som syskon och bästa vänner än ett älskande par.

– Jag jobbade vidare i grillkiosken, säger hon. Jag var slavägarens dotter. Nu är jag slavägarens sambo.

Jennie träffade en bilhandlare, blev kär och flyttade med honom till Fuengirola 1992. 

– I juli 1995 åkte han hem till Sverige en vecka, medan jag stannade kvar och skötte firman. Sedan bytte vi, så att jag och barnen åkte hem, medan han höll ställningarna här. Det var under den veckan han ringde och berättade om Christer.

Jennie började jobba på Svenska Magasinet den 26 augusti. En vecka senare, började hennes sambo klaga över deras förhållande. Han behövde en tänkarvecka, sa han och gav sig av.

– Det kändes faktiskt rätt bra, säger Jennie. Vi hade det inte så bra ihop. Senare visade det sig, att han hade träffat en ny tjej, när han var hemma i Sverige. Under sin ”tänkarvecka” åkte de runt i Spanien på semester. Räkningarna för mc- och bilhyra kom hem till företaget. Efteråt sa han, att han behövde tänka lite till. Det spelar ingen roll, sa jag. Jag och barnen ska flytta hem till Christer.

Jennie hade hyrt undervåningen i Christers hus åt sig och barnen. I oktober satt hon och han följaktligen under samma tak och mådde dåligt. Undra på att de tröstade varandra.

– Om sanningen ska fram, så var Melkersson mer hos mig på undervåningen än hos sig själv på övervåningen, skrattar Jennie. I februari föreslog han, att jag och barnen skulle flytta upp. 

– Gick det verkligen så fort, säger Christer. Det måste ha berott på, att du lagade så god mat och betalade så dålig hyra!

Skratten klingar ut i natten, varpå kyparen dukar av. En stjärna faller och lyser upp den svarta himlen, när kyparen återvänder med kaffet. 

Christer startade Kustradion i tämligen liten skala 1998. I dag är den snarast ett begrepp - trots att den är en ständigt stängningshotad piratradiostation. Studion är ett oansenligt litet bås inklämt på Svenska Magasinets redaktion. Icke desto mindre har många besökande kändisar som Alice Babs, Povel Ramel och Ingvar Oldsberg ställt upp på Jennies förmiddagsintervjuer.

Jennie och Christer har dessutom etablerat en rad golftävlingar. Han kläcker idéerna och hon genomför dem. Han kunde inte ha fått en bättre partner. 

Det var i samband med prisutdelningen på en golftävling för fyra år sedan som Jennie friade första gången. De stod i varsin ände av lokalen med ett hundratal personer mellan sig, när hon plötsligt undrade, om han visste vad det var för dag. ”Det är skottårsdagen den 29 februari”, sa hon. ”Så nu undrar jag, om du vill gifta dig med mig?” De närvarande golfspelarna jublade och somliga sa, att om Christer inte skulle ställa upp, så kunde de tänka sig att göra det i stället.

– Jag svarade ja förstås, skrattar Christer. Jag sa bara inte när...

Jennie påpekar att Christer har varit gift tre gånger tidigare. Så vad är det för fel på henne som hela tiden blir nobbad. Efter fem år tillsammans tog hon själv initiativet och efter ytterligare fyra år har fortfarande inget hänt. Men att Christer njuter av hennes tjat är det ingen tvekan om. Och det skulle ju ta slut, om de gjorde slag i saken! 

– Om vi inte gifter oss, så kan vi inte skilja oss, säger Christer. Och jag vill inte skiljas från dig. Så är det ju.

Vi betalar och lämnar restaurangen, medan små eldflugor virvlar runt i luften omkring oss. En stund senare släpper vi av Jennie och Christer vid huset i Carid Playa där kärleken bor. Det är det ingen som helst tvekan om.

Monica Antonsson

  

Fotograf: Kurt Pettersson

Artikeln publicerades i Allas Veckotidning nr 28, 2005

Och i gengäld fick vi ställa upp på intervju och spela skivor några timmar i Kustradion.

Svenska Magasinet skrev senare följande artikel. 
Dessvärre saknas datum: 

Jennie blir radiochef

Nyligen blev det klart att Jennie Jonsér tar över Kustradion och därmed blir ensamägare av radion

Läs hela artikeln här. 

Men det blev inget lyckligt slut på den sagan. 
Den 20 maj 2013 skrev Onair Sveriges Radioportal:

Publicerad: 2013-05-20 22:47:12 Kustradion tystnar - om inte...

Efter 13 års sändningar över den andalusiska solkusten kommer Kustradion att tystna den 30 juni, såvida ingen räddande ängel dyker upp... Som Onair.nu tidigare berättat har Kustradion hotats med nedstängning då de spanska myndigheterna hävdar att man sänder över FM utan tillstånd. Problemet har varit att myndigheterna bara delar ut ett tillstånd vart femte år, vilket har gjort att mängder med små stationer sänder utan tillstånd. Till detta ska läggas den dåliga ekonomiska situationen som råder bland spanska företag, och som gör att annonsörerna (och alltså födkroken för stationen) blir färre och färre. Kustradion sänder för skandinavier som befinner sig på den spanska solkusten. Sker "inget mirakel" som stationschefen Jennie Jonsér säger, så kommer man att stänga ner stationen den 30 juni. Om man känner att man är "den räddande ängeln" kan man maila Jennie Jonsér på jennie@kustradion.es

Jennie Jonsér (född 30 september 1962) lämnade småningom både Christer Melkersson och Costa del Sol. Hon återvände till Uppsala där hon efter en tids sjukdom avled den 22 maj 2017. 

Så trist!